Precis före lunch fick jag ordet i Kommunfullmäktiges debatt om budget för 2006, under rubriken ”välfärdens grunder”. Jag sa ungefär så här:
1. Vi vill skapa ett Örebro för alla, och vi inser att det finns mycket kvar att göra. Vi är inte nöjda, men i budgeten för 2006 pekar vi ut stora och små insatser mot utanförskap, arbetslöshet och orättvisor.
2. Men samarbete är inte lätt – alla vet att vi inte är överens om allt i majoriteten. Och även om jag tycker att det är en dålig idé att exempelvis sänka avgifterna i kulturskolan och att ha nolltaxa på bussarna på kvällarna så är det små frågor jämfört med de grundläggande frågorna om välfärdssamhället.
3. Och där är den ”borgerliga alliansen” -lyckligtvis – inte överens. Jag tror nämligen inte att (kd), (c) och (fp) håller med moderaterna i deras rätt extrema politiska förslag. Låt mig ta tre förslag:
– skolpengen. Även om ”de nya moderaterna” för någon månad sedan sa att de inte vill ha en ”ren skolpeng” så är förslaget i budgeten att det ska införas en skolpeng som innebär att varje elev får kosta lika mycket. Jag vet att de andra borgerliga partierna inte vill ha ett sådant system. Men moderaterna nämner inget om resursfördelning, förutom att de vill ha en skolpeng.
– äldrepengen. På samma sätt är det här, moderaterna skriver inget om den enskildes behov – de vill ha en ”äldrepeng” så att var och en ska välja vart man ska få vård: men vem vill vårda den som kostar mest?
– skatten. Visst kan det bli aktuellt att sänka skatten – men är det någon mer än moderaterna som under nästa mandatperiod tror att det är möjligt/önskvärt att sänka skatten. Moderaterna vill – men det tror jag inte att de andra borgerliga partierna vill. Och hur ska det gå till: vad ska tas bort? Och hur ska man exempelvis ha råd med alla de förslag som de andra borgerliga partierna föreslår; exempelvis centerns förslag om gratis frukost i skola och förskola.
4. Låt oss värna den gemensamma grunden: Solidaritet betyder något på riktigt – det är inte bara ett ord. Rättvisa är ett övergripande mål – vi har klyftor och orättvisor vi måste arbeta med att minska.
5. Vi ska skapa ett Örebro för alla – och då måste vi samlas kring den grundläggande välfärden och utgå från den. Kring det är många överens, där går inte skillnaden mellan opposition och majoritet – där är nog moderaterna ganska ensamma. Låt oss samlas kring de riktigt viktiga frågorna: ett välfärdssamhälle för alla.
Ungefär så sa jag. Efter lunch fortsätter debatten.

Onsdag 16/11 kl 11.30
För tillfället diskuterar vi arbetslöshet, näringsklimat och företagande. Till stor del blir detta en debatt om frågor som man är överens om: i huvudsak brukar vi nämligen sträva efter bred samling när det gäller näringsklimat och företagande. ”Den borgerliga aliansen” avviker genomgående när det gäller satsningarna för att fler ska få jobb – de tror helt enkelt inte på gemensamma satsningar för att skapa förutsättningar för nya jobb. När det gäller näringslivsfrågor och företagsbemötande brukar vi dock oftast vara överens. Elisabeth Svantesson lyckades alldeles nyss tala i tre minuter (med massor av klyschor och paroller) och avsluta med att påstå att det ”inte behövs fler paroller – nu krävs handling”. Delvis har hon självklart rätt, men man kan fundera på hur Örebro skulle sett ut idag om den ”borgerliga alliansen” fått styra de senaste åren:
– Johnson Pump hade förmodligen inte kunnat expandera och satsa i Örebro eftersom de inte kunnat få de lokaler de behövde.
– Transportstaden hade inte varit lika utbyggd – för kommunala satsningar på detta hade stoppats.
– Conventum hade (kanske) funnits men utan förutsättningar att etableras – Staffan Werme (fp) har nämligen alltid angripit Conventum-satsningen.
Det finns gott om andra liknande förslag, men dessvärre kommer jag inte ihåg fler just nu. Det skulle för övrigt förmodligen inte heller bli någon mässhall i city, nära Conventum – för det är Werme tveksam till (eller har han ändrat sig nu?)

Nu har vi gett oss in på området om ”välfärdens grunder” och snart ska jag ge mig upp i talarstolen.

Onsdag 16/11 kl 10.30
Idag pågår Kommunfullmäktiges möte hela dagen, från 9 imorse till 21 ikväll. Vi diskuterar, och beslutar, om budgeten och sedan en dryg timme lyssnar vi på de ledande partiföreträdarnas redogörelser för respektive politiska parti. Det är på ett sätt tydligt: skillnaderna mellan partierna blir tydliga och särskilt moderaterna utmärker sig med sin rätt extrema politiska syn på samhället. På ett annat sätt är det självklart inte så överraskande: det mesta har man hört förr.

Hittills skojigast: Inger Högström Westerling från moderaterna som påstod att vänsterpartiet är tillväxtfientligt. Att en del vänsterpartister är tillväxtfientliga är visserligen helt sant, men hennes ”bevis” för detta var att Murad Artin (vänsterpartiets ledande företrädare) hade argumenterat emot finanshajar, aktieklippare och andra som skor sig på andra… Om det är tillväxtfientligt att vara mot finanshajar och aktieklippare som skor sig på andra så är nog jag också tillväxtfientlig… Jag tror på växande, ansvarstagande företag – inte på spekulationsekonomi och fläskkotlettskammande finanshajar.

Bästa överraskningen: Gunhild Wallin (c): ”Vi kommer alltid att motsätta oss privatiseringar och konkurrensutsättningar” (istället argumenterade hon – klokt – för föreningar, församlingar och kooperativ som driver välfärdstjänster).

Igår berättade NA om att kommunalrådet Jonas Karlsson inte tycker att det är bra med gratis bussar i Örebro. Det var bra att Jonas uttalade sig så tydligt (läs hans text här) men idag får han kritik för detta. Detta har han också skrivit om på sin blogg, och jag kan bara instämma i det han skriver: Vi tvingas acceptera det som blivit resultatet av de hårda förhandlingarna men om man inte gillar beslutet måste man kunna berätta vad man tycker i alla fall. Man kan inte försvara ett beslut man inte håller med om (däremot ska man berätta om vad som gäller, och – till en viss gräns – vara lojal mot fattade beslut). Jag tror att örebroarna är kloka nog att förstå detta och acceptera att vi som politiker säger vad vi tycker – samtidigt som vi är beredda att samarbeta med andra partier för att skapa ett stabilt styre av Örebro. Sedan får vi väl hoppas att alla inser att beslutet är dåligt så småningom – om inte annat när vi prövat… (läs mer om detta här)

Idag skriver Jonas Gardell i Dagens Nyheter om hets mot homosexuella. Hans artikel är (givetvis) bra skriven, men dessutom tankeväckande.

Frågan om homofobi och hets mot homosexuella har ju dessvärre blivit extra aktuell den senaste veckan. Dels i samband med pastor Åke Greens hatpredikan mot homosexuella som nu är uppe för prövning i Högsta Domstolen. Dels efter att ett antal konservativa präster i svenska kyrkan har bestämt sig för att det inte är så politiskt korrekt att prata om deras motstånd mot kvinnliga präster så därför har de nu valt ut homosexuella som sin nya målgrupp. De vägrar välsigna homosexuella och har startat ett upprop mot det beslut som fattats demokratiskt av Svenska Kyrkan. Om detta upprop har det skrivits mycket, men i grunden är det enkelt: om de inte kan följa de beslut som fattats i demokratisk ordning får de väl leta efter ett nytt jobb. (Yngve Kallins upprop mot homosexuella finns här. Ett upprop mot deras homofobi finns här.)

Men i grunden handlar frågan också om bokstavstolkningar av bibeln och andra skrifter. Det råder givetvis delade meningar om när bibeln skrevs, men alla kan nog vara överens om att texten skapades i ett helt annat samhälle än det vi lever i idag. Och eftersom homofob-prästernas tyngsta argument mot välsignelse av homosexuella är att det inte står i bibeln måste man rimligen, precis som Jonas Gardell gör i DN idag, fråga dem om allt annat i bibeln stämmer. I ett avsnitt av Vita Huset sågar president Bartlett en extremkonservativ radiopratare (scenen är definitivt ett av världshistoriens största tv-ögonblick) genom att citera bibelstycken som känns, hmm, en aning gammalmodiga. Det är stor underhållning av ett verkligt allvarligt ämne. Några exempel:
* I andra Mosebok (21:/) skrivs om priset för att sälja sin dotter.
* Enligt tredje Mosebok 24:44 får man äga både manliga och kvinnliga slavar så länge de är köpta från ett grannland.
* Andra Mosebok 35:2 slår fast att man har rätt att dräpa dem som arbetar på sabbaten.
Enligt tredje mosebok är det en styggelse att äta skaldjur (11:10)
* I Tredje Mosebok 21:20 står att man inte får närma sig guds altare om man ser dåligt.
* Enligt tredje mosebok 19:27 är det en synd att klippa håret på sidorna och raka skägget i kanterna.
* Tredje Mosebok 19:19: du får inte plantera olika grödor på samma jord.
Och så vidare. Och så vidare.

Idag berättar NA (än en gång) att miljöpartiets Zargam Asadi är beredd att överge majoriteten med (s) och (v) om han inte får igenom ytterligare förslag. Lyckligtvis är folkpartiets Staffan Werme tydlig i att han inte är intresserad av att samarbeta med miljöpartiet så kanske kan vi få ordning och reda i styret av kommunen även denna gång. Men det är några saker jag inte förstår:
1. Om Zargam Asadi har fler önskemål om sådant som ska göras i budgeten för 2006, varför berättar han inte det när majoritetspartierna sitter och förhandlar? Är det verkligen genom uttalanden i media man styr en kommun?
2. Är miljöpartisterna medvetna om hur nära det var att de inte alls fick något inflytande? Om inte ett antal örebroare flyttat inför valet 2002 hade socialdemokraterna haft ett mandat till (vi gick nämligen framåt i röstetal och borde fått ett till) och då hade vi regerat tillsammans med endast vänstern.
3. Tror Zargam och miljöpartiet att deras väljare vill att de ska stödja exempelvis en moderat miljöpolitik eller folkpartiets inställning när det gäller utförsäljningar och liknande? I själva verket visar ju alla mätningar att miljöpartiets väljare 2002 ansåg att en röst på (mp) var en röst på en ”vänstermajoritet”.
4. Hur mycket makt ska en person, med ett litet väljarstöd, egentligen ha?
Sedan tillkommer frågor om varför det är en bra idé att slösa pengar på lägre taxor på bussarna och i kulturskolan när vi i själva verket skulle behöva mer pengar för att höja kvaliteten där och i andra verksamheter. Men det får jag återkomma till…

Satt i två och en halv timme på Vivallagården på förmiddagen. Träffade ett antal ur personalen för att diskutera diskussionen som uppstod i Radio Örebro förra veckan (lyssna här) där det påstås att personal på fritidsgården inte får jobba vidare på grund av att de inte hälsar i hand på tjejer.

Det var en bra träff och förhoppningsvis kan diskussionen bli bättre framöver – vi lovade varandra att fortsätta prata om detta.

I korthet tycker jag så här:
1. Det handlar inte om religion. Jobbar man i Örebro kommun – och särskilt på en fritidsgård – måste man sträva efter jämställdhet och att uppmuntra unga tjejer.
2. Om man inte kan respektera tjejer ska man inte jobba i kommunen.
3. Vi behöver fler muslimer (och andra ur grupper som är underrepresenterade) anställda både på fritidsgårdar, i skolor och på vårdboenden.
4. Vi ska bekämpa diskriminering och göra vad vi kan för att skapa tolerans och minska fördomar – men vi ska aldrig tolerera intolerans, fördomar eller liknande – oavsett vilken religion.
Vad tycker du? Hör av dig!

Idag skriver NA om friskolornas kritik mot Örebro kommuns bidrag. De anser att besked kommer för sent, att bidragen är för låga och att de förändras för ofta. Jag förstår deras kritik men det är samtidigt en rätt svår fråga.

För så här är det: friskolor har rätt till motsvarande summa pengar (per barn) som barnen i kommunala skolor har. Detta räknas fram enligt en komplicerad modell eftersom det inte bara är att dela totalsumman med antalet barn. Det som är allta svårast att hantera är kommunens beredskap: om en friskola lägger ner är nämligen kommunen skyldig att (i stort sett direkt) erbjuda plats i en kommunal skola – vi har ju skolplikt i det här landet. Det innebär att kommunen hela tiden måste ha en överkapacitet och den kostar självklart pengar. På samma sätt är det ju svårt för alla skolor att planera sin ekonomi eftersom man inte i förväg vet hur många barn som väljer varje skola.

Men eftersom jag tycker att friskolor är bra: jag tror att det är bra med mångfald och tycker att de tillför nya sätt att lösa problem och nya sätt att arbeta (det var en socialdemokratisk regering som införde det fria valet av skola – kan vara värt att komma ihåg…). Alla friskolor är inte bra, precis lika lite som alla kommunala skolor är bra – men i och med att friskolorna etablerades hände det en hel del i skolan som helhet. Nya impulser kom och skolor sökte sig egna vägar. Det har – överlag – gjort att Sverige har bättre skolor idag än för, säg, 20-25 år sedan. Jag tycker alltså inte att det avgörande är vem som äger skolan utan att verksamheten är bra (det vore alltså lika dumt att vi bara hade friskolor som att vi inte hade några friskolor alls).

Men ekonomin är ett problem. Det kostar att ha många friskolor i en kommun. Jag skulle önska att friskolornas representanter och kommunens representanter kunde sätta sig ner och komma överens om en långsiktig lösning, och jag vet att kommunalrådet Irén Lejegren också skulle vilja det. Min dröm är att friskolorna skulle säga: ”vi förstår att det här är bekymmersamt för kommunen och därför lovar vi att meddela antalet elever x månader i förväg och att samutnyttja lokalerna y och z” och så vidare. För kommunens del handlar det om att säga: ”vi vill inte motarbeta alla friskolor – vi tänker bara utgå från kvaliteten. Vi kan tänka oss att betala lite mer om vi får besked i god tid och dessutom vill vi gärna hitta ett system som uppmuntrar skolornas resultat (oavsett driftsform) – men då kan vi inte bara titta på betyg och provresultat.”

Vad vet jag: en dag kanske utspel via media och hårda ord – från båda håll – kan ersättas av samarbetsklimat. Det vore bra för Örebro och för barn och ungdomar som får bättre skolor.

Idag berättade jag om kommunen och dess organisation på ”Medborgaren i centrum” på stadsbiblioteket. Vid första tillfället var det cirka 90 elever från gymnasier och från SFI och vid det andra tillfället var det cirka 40 från SFI. Jag uppmanade alla att delta i diskussionen om vad kommunen borde göra och det vore roligt om så många som möjligt hade synpunkter: 1/ Vad borde kommunen göra (som inte görs idag)? 2/ Vad borde kommunen inte göra?

Båda tillfällena var mycket givande för mig (förhoppningsvis även för dem som lyssnade… ;-)) men eftermiddagstiden, med något färre deltagare och nästan alla nya svenskar som läser på SFI (svenska för invandrare) var otroligt stimulerande för mig. En av eleverna ställde frågan om varför det inte är gratis att läsa in gymnasiet för dem som kommit nya till Sverige (de får exempelvis betala böckerna själva). Bra fråga som jag inte tänkt på tidigare. Men jag ska diskutera det vidare med dem som kan mer om frågan. Egentligen kan jag tycka att det borde vara gratis för den som läser in exempelvis gymnasiekompetens för första gången (precis som det är om man gått den ”vanliga vägen”). Att det kan kosta lite extra för dem som i efterhand vill läsa upp sina betyg tycker jag är okej – men det är ju en helt annan sak.

Allra mest givande var dock den diskussion som vi avslutade med: om vilket stöd kommunen kan ge till de som kommer nya till Sverige. Alla var överens om att de helst av allt vill jobba och försörja sig själva – men i alldeles för hög grad förutsätts de ta emot bidrag och vara passiva. Det är helt snett (se vad jag skrivit om detta tidigare längre ner)! En efter en berättade de om att de inget hellre ville än att komma ut i arbetslivet och göra rätt för sig. Kommunen måste helt enkelt bli bättre på att erbjuda snabb (och bra) svenskutbildning och sedan försöka hitta metoder för att snabbt hitta jobb åt så många som möjligt. Här har dock även alla arbetsgivare ett jätteansvar – många sorterar bort invandrare direkt och de får aldrig chansen att visa vad de kan. Läs exempelvis mer i TCOs rapport ”Sist i kön Farida” Tyvärr är detta en fråga som det finns skäl att komma tillbaka till. Diskriminering, fördomar och passivisering är dessvärre alltför vanligt när det gäller det svenska samhällets mottagande av nya svenskar.

Dessutom kanske någon har synpunkter på de beslut vi ska fatta på Kommunfullmäktiges möte 19/10? Läs mer om dessa på www.orebro.se
– Valkretsar och valdistrikt inför valet 2006
– Anmälan av motioner som inte är färdigberedda
– Motion om att bygga 1000 nya studentbostäder 2007-2009
– Motion om att införa ett system för skolcheck i Örebro
– Motion om mobiltelefonsändare (kartläggning, ”frizoner” och policy)
– Motion om att request stop införs under nattetid på bussarna
– Motion om att all statistik ska vara könsuppdelad
– Motion om interpellationsdebatter i Kommunfullmäktige

Jag pratade med radio Örebro idag om en motion som Behcet Barsom (kd) skrivit om gratulationskort till invandrare och flyktingar som fått uppehållstillstånd. Kultur- och medborgarnämnden har yttrat sig över motionen och vi tycker att den är vettig och radion frågade om detta. Men de berättade också att de pratat med några nysvenskar som berättat att deras första kontakt med Örebro kommun var ett brev som hälsade välkommen och berättade hur man gör för att söka försörjningsstöd (socialbidrag)! Det är verkligen för jävligt! Som om det vore osannolikt att de hade – eller kunde få – jobb!
De som kommer till Sverige som invandrare eller flyktingar har i genomsnitt högre utbildningsnivå än ”infödda svenskar”. Många av dem har flytt på grund av att de varit engagerade politiskt eller fackligt och de har gömt sig för säkerhetstjänsten, smitit ur sina länder och gått igenom otroliga prövningar för att ta sig hit. Enligt mig tyder det på att man har både kraft och potential för att jobba eller engagera sig mycket i det svenska samhället. Och de allra allra flesta vill inget hellre än att jobba. Och väkomsthälsningen från Örebro handlar om socialbidrag… Pinsamt.
Ett välkomstbrev bör handla om att informera om Örebro kommun, hur man tar kontakt, vart man vänder sig och vilka möjligheter som finns. Men det bör lika mycket handla om att erbjuda kontakt med företag, föreningar och andra för att direkt ta tillvara de möjligheter som öppnar sig när Örebro får en invånare till.
Detta får vi helt klart jobba vidare med. Bra att Behcet Barsoms motion öppnade för den debatten!

Helgens bästa citat stod bibliotekschef Inger Steneskog i Lysekil för när hon till TT förklarade varför biblioteket slängt ut Aftonbladet och Expressen från tidningsavdelningen: ”Gränsen är nådd. I de här tidningarna slår inte ett krigsutbrott ett sprucket silikonbröst”.
Aftonbladets biträdande redaktionschef Jan Helin var nästan lika rolig när han ”rasade” mot beslutet: ”Det är inte bibliotekens roll att bestämma vad folk ska gilla eller inte. Jag blir rädd när människor som bibliotekarien i Lysekil försöker få folket på en linje, enligt morgontidningarnas foträta medelklassiga uppfattning om god smak. Sverige ser inte ut så.”

Just det. Just nu (när jag skriver det här) ser Sverige ut så här, enligt Aftonbladets hemsida: Nyheten om att ”Cykling kan göra män impotenta” är självklart viktigast, näst före en nyhet om att en 2-åring räddats ur rasmassorna i jordbävningskatastrofen. Där kan man faktiskt skänka pengar också, fast då måste man scrolla lite för att se det. Om man bara läser det man ser direkt så får man veta att ”Rosing varnar barnen för såpor” (man kan även se Linda Rosing göra det på webbtv och hon borde ju veta vad hon pratar om). Dessutom kan man se hur det nya superplanet testas. Fast mest intressant är givetvis att Ronaldo har en ny flickvän som är 21-årig baddräktsmodell. Bra va? Blir bra bilder där.

Nu har i och för sig Jan Helin missförstått det mest grundläggande. Bibliotek har ingen åsikt om vad folk ska gilla, men varför skulle det vara självklart att vi med skattepengar ska köpa in kvällstidningar till biblioteken? Är det inte rimligt att folk får köpa dem själva om de vill läsa dem? Biblioteken är inte någon allmän snällhetsinrättning. De har bestämda syften, exempelvis att underlätta människors studier, öka läsandet (särskilt av böcker) och att skapa möten och spännande diskussioner. Vilket av detta bidrar kvällstidningarna till? Möjligen debatten, men som sagt: vi kan inte betala allt på skatten – en del får man faktiskt betala själv. Exempelvis kvällstidningar.

Tillagt 12/10: Hur det är i Örebro? Jo, vi har både Aftonbladet och Expressen på stadsbibliotekets tidningsavdelning. Jag tycker inte heller att det är en fråga för oss förtroendevalda politiker att bestämma vilka tidningar vi ska ha för läsning – det kan bibliotekets personal bestämma så bra själva. Men igår på sammanträdet med Kultur- och medborgarnämnden (vi är politiskt ansvariga för bibliotekens verksamhet) lyfte jag frågan för att höra om någon hade några bestämda åsikter. De som yttrade sig verkade rätt överens: vi tänker inte slåss för att man kan läsa kvällstidningarna på biblioteket – men vi kommer inte heller att verka för att de försvinner.